Ska bli pappa!

Etiketter

, ,

Jag skiter i att det har varit jul och nyår och att jag har mycket att ta igen här på bloggen, men det allra största som hänt sedan senaste inlägget är att jag ska bli pappa! Jag och älsklingen är hur glada som helst för detta och i början trodde jag/vi att det inte var sant. Men nu är vi i 6e månaden och man känner sparkarna hur tydligt som helst samtidigt som hela magen rör på sig när ungen övar sig på sina karateskills. 🙂

Jag har fortfarande svårt att tro att jag ska bli pappa. Smaka på det ordet, ni: pappa. Farsa låter coolare, päron är det jag föredrar att kalla mina föräldrar, men pappa. Näst intill magiskt.
Även Jenny (som har startat en mammablogg för övrigt) har sina svårigheter att tro hon ska bli mamma, även om vi gjort två ultraljud och hon har fått höra hjärtslagen. Någon gång per dag ungefär brukar jag dock hamna mitt i ett tankedjup, när jag nästan sitter och dagrdrömmer, och känner ända in i magen hur fantastiskt roligt och spännande detta är, men även minst lika skrämmande. Hur kommer jag bli som pappa; bra eller dålig? Eller en helt medelmåttig pappa? Kommer jag vara bra under barnets uppväxt, men tappa allt när barnet blir i tonåren?
Det är så många frågor jag har i huvudet och jag har frågat många människor om hur det är och kommer bli, och alla säger nästan samma saker: när barnet sover ska du också sova, samt att allt lär man sig allteftersom. Känns ju betryggande. 😉

Jag skulle vilja skriva mer bl.a. som att jag och Thompa ska börja träna tillsammans, men det tar jag någon annan dag. Nu är det nanedags, ska upp tidigt till jobbet imorgon.

Har skaffat moppe!

Kände att jag ville ha ett billigare sätt att ta mig fram och tillbaka till jobbet med än bil, så jag införskaffade en moppe!

 

En Baotian Sprint i årets modell. En pigg 4-taktare som går som en klocka. 🙂

Min moppe

Min moppe!

Visst är den fin? Solidvit med svarta detaljer så att säga.
Har haft den en vecka idag och kört drygt 13 mil på den.

Vila i frid, kära morfar

Ungefär kl 03.30 idag avled min helt underbara morfar Rolf på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

Han har i år kämpat mot cancern och blev i stort sett friskförklarad, men plötsligt blev han snabbt sämre och lite mer än 3 veckor senare så förlorade han striden.

Jag mottog nyheten precis efter jag anlände till mitt jobb i morse, så jag var där och vände hemåt i stort sett omedelbart för att kasta mig in i min älskade Jennys famn då hon låg hemma i sängen. Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde idag.

Tänker väldigt mycket på min mormor Anita idag också. Hon är en oerhört stark kvinna som trots att de varit gifta i 56 år (mer än dubbla min livslängd!) är väldigt samlad och lugn. Självfallet är hon mer än kopiöst ledsen, men jag är klart imponerad!

Under de absolut flesta av mina levnadsår i Landvetter bodde jag i en flerfamiljsvilla. Mina morföräldrar på undre plan och min familj på den övre (självklart hade vi separata ingångar och sånt). Den levnadsvarianten gjorde att jag såg mina morföräldrar i stort sett varenda dag. Man gick dit efter skolan, grillade med dem om sommaren osv… vilket gör att detta kändes extra tufft naturligtvis.

 

Jag älskar min morfar, och är stolt över honom. Jag har inte ett enda minne av honom arg eller så, bara positiva saker som när vi spelade fotboll eller ”boxades” i köket.

 

Du var den bästa morfar jag kunnat ha och en av de snällaste människor jag någonsin träffat. Jag hoppas du finner frid.

Trolljegeren

Så, en liten recension på en norsk film – hör och häpna!

Filmen heter Trolljegeren, men kallas vanligtvis för The Troll Hunter och är inspelad 2010.

Några ungdomar från en norsk högskola åker ut för att göra ett reportage kring att en björn siktats i ett tätbefolkat område. Dock ryktas det om att en tjuvskytt förföljer jaktlaget som är utskickat för att fälla björnen, och ungdomarna siktar därför sig in på att få en intervju med honom (vem de senare får reda på heter Hans).

Hans visar sig vara en skum människa som inte vill prata med någon alls, speciellt inte framför kamera. Hans är borta hela nätterna och sover på dagarna, och en kväll när Hans ger sig av följer de efter honom långt in i de norska skogarna.

Innan de vet ordet av befinner de sig ensamma i skogen och då får de höra mystiska ljud och ljusblixtar bland träden, och de är mitt i en trolljakt, och Hans jagas av trollet!

I Cloverfieldanda får ungdomarna sedan följa med Hans på hans jakter, då det visat sig att trollen har gått från sina revir och Hans ska ta reda på varför.

Klart sevärd film med förvånansvärt snygga datoranimationer.

Betyg: 8/10

 

Trailer:

Gränsen

Gränsen poster

Okej, den här filmen är bra. Riktigt bra!

Under andra världskriget försvann närmare 300 svenska soldater, och detta är berättelsen om 6 av de soldaterna. Efter en blöt kväll vid vägspärr 83 mot norska gränsen blir två svenska soldater nyfikna och vill se tyskarna som lagt Europa under sina fötter, land efter land. De båda hamnar i onåd och skjuter mot tyskarna vilket naturligtvis inte är bra och blir sedermera fångade.

En av soldaterna, Sven Stenström, är bror med sitt eget befäl, Aron Stenström. Aron har även flera gånger åkt i över gränsen och armerat 8 stycken broar som ska sprängas vid en eventuell tysk invasion – och samma sekund han inser att hans bror är borta vid en inspektion av vägspärren ger han sig av tillsammans med 3 andra för att leta reda på dem.

Väl i skogen där de svenska soldaterna hamnade i eldstrid med nazisterna hittas inte Sven, men dock hans kamrat bunden till ett träd, misshandlad, plågad och torterad till döds. Aron ger sig av för att hitta sin bror som han är övertygad om fortfarande är vid liv.

Filmen är ganska exakt 2 timmar lång, och är inte actionfylld hela tiden, men den blir heller aldrig tråkig.

Smarta kommentarer, både när- och eldstrid fulla med detaljer, lömskt spel och självklart en del kärlek blandas smart för att bygga upp en känsla. Man märker även att de svenska soldaterna inte är mer än människor då man får följa dem nära inpå och se hur paniken antingen lamslår dem eller får dem att göra totalt ologiska handlingar.

Ett extra plus är att filmen inte fått en enda krona av Svensk Filmindustri för att kunna spelas in, utan teamet bakom filmen har själva fått leta investerare och sponsorer. Starkt! Tyvärr kanske det är så man måste göra för att kunna spela in en bra svensk film? För Gränsen är bra. Riktigt bra!

Tycker du om filmer som Stalingrad och Enemy at the gates? Isåfall kommer du älska denna.

Betyg 8 av 10

Trailer:

25 år idag

Tänker göra proceduren kort. 🙂

Idag blev jag 25 år gammal, alltså hälften till gubbe. Som tradition på jobbet ska detta naturligtvis synas och såhär såg det ut på jobbet när jag kom dit i morse:

Bara för en liten stund sedan åkte mina föräldrar då det varit här och grattat mig med bland annat semlor. Det blev årets första, och jäklarimig vad go den var!

Grymt trevlig helg

Hade Jennys mellan-lillebror Joakim på övernattning hela helgen och vi hade det grymt skoj!

På fredagen gjorde vi inte så värst mycket, hälsade på Tompa och bara hade det allmänt trevligt. Senare på kvällen hyrde vi ett gäng filmer; Valhalla Rising (värdelös), Kick-Ass (grym som fan) och Black Death (helt okej).

Vi såg Valhalla Rising och Kick-Ass samma kväll.

Lördagen däremot var mer innehållsrik.

Började med att vi först hämtade minstingen Jesper i Landvetter för att sedan dra till Backaplan för att hitta en ny sänglampa till oss. Eftersom alla lampaffärer tydligen stänger tidigare än alla andra butiker på lördagar, fick det bli att vi gick in på Jysk och där hittade vi en stilren, enkel vanlig lampa med E27-sockel. Men den levererades utan glödlampa, så vi gick in till Coop och där fann vi en mysig liten ”nattlampa” som bara ligger på 15W så den lyser svagt men sådär härligt varmt. Tyvärr var köerna brutallånga så vi tänkte använda deras Express-shoping dvs, man går runt och blippar av alla varor själv för att sedan checka ut (det var inga köer på de kassorna alls), men det visade sig att man var tvungen att anmäla kortet för detta, så jag fick gå tillbaka hela vägen till deras kundservice för att stå några minuter i kö.

När detta väl var avklarat var det faktiskt löjligt enkelt att använda ”pistolen” och fixa alla köp själv. Så trots att jag fick knalla fram och tillbaka, stå i kö för att anmäla mitt kort, gå tillbaka, hämta ”pistolen”, gå in i butiken och lokalisera resten av gänget, lagra varorna, checka ut och betala så var vi färdiga före dem som ställde sig i kö ungefär samtidigt som vi bestämde oss för att använda expressen.

 

Från backaplan åkte vi direkt till Mölnlycke Bowling för att spela loss i två timmar! Första timman var vanlig bowling, andra timman var vi helt ensamma med musik och UV-ljus. Rätt skoj faktiskt, synd bara man inte såg pilarna i banan. 😉

Anyway, jag hade flest poäng när vi slutade men maskinen räknade hur som helst. Joakim fick ner 9, men den räknade 5. När han sen fick ner sista käglan, räknade maskinen 2… så vi slutade gå efter det resultatet efter det.

Därpå stod det restaurangmat på schemat och vi gick in till På Hörnet i Mölnlycke Centrum och åt gott för att sedan köra hem Jeppen och Joakim följde med hem till oss för att sova över ytterligare en natt och vi såg på filmen Black Death.